I måleriet ligger allt på ytan och på samma gång någon helt annan stans, bortom den. I utställningen ”Inom ytan" leker Marit Furn med denna dubbelhet och låter de begränsade dimensionerna, även inuti själva motiven, öppna sig mot något mer. Kläder blir burar. Trådar blir till fåglar. Ett golv är en sjö eller en himmel. Tankens fulla frihet inom ytans snäva ramar.

Marit Furn är konstnär och författare. Hon har tidigare visat sina målningar bland annat på Galerie Paname i Stockholm, Grand Palais i Paris, UKM The Museum of New Art i Pärnu (Estland) och olika kulturhus runt om i Sverige. Hon debuterade 2016 med romanen "Skuggan" på Albert Bonniers förlag, och är just nu aktuell med sin nästa, "Abalone".

Gudrun Bloms motiv kretsar ofta kring människor och djur och väger mellan idyll, mardröm och allvar.

Förföriskt omvandlas bilderna till något lekfullt och utmanar betraktaren att på nya sätt upptäcka målningarna. Detaljrikedomen är starkt berättande och stilen är ofta realistisk med referenser till det klassiska måleriet med inslag av symbolism och surrealism.

Gudrun Blom är bla. representerad i kommuner, landsting och utsrikesdepartamentet. Medlem i KRO och Grafik i Väst . Hon har även erhållit flera arbetsstipendium  från bildkonstnärsfonden.

När Anna Dellermalm börjar skapa sina collage har hon ingen förutbestämt, konkret motiv att följa. Sina collage bygger hon upp huvudsakligen med fragment av egna bilder: äldre verk i olika tekniker, skisser, tester av nya färger m.m.

Inspirationen kommer med den första biten som konstnären finner intressant och som sätts på den vita ytan, då kommer hon in i en uppslukande och stimulerande skapandeprocess med att hitta fragment och styra samspelet mellan dessa för att uppnå den slutligliga form-, struktur-  och färgkombinationen. De ibland oansenliga, pappersbitarna får ett nytt sammanhang och förstärker varandra.

Ibland, under arbetets gång, framträder på duken något som väcker konkreta associationer och  Anna Dellermalm försöker att förtydliga dessa i viss mån, ändå utgör alla tavlor bara utgångspunkter för betraktarens egna upptäcktsresor i bildvärlden.

På 70-talet gick jag på konstskola i New York.

Efter misslyckad för att inte säga katastofal skolgång åkte jag till Paris och några år därefter gick jag på Art Student´s League i New York.

Min lärare där sa, du går från svartaste svart till vitaste vitt, det är du, det är din personlighet. Det där köpte jag, jag var 19 år och hade hittat hem. Här fick jag vara jag, här fick mina känslor plats. Jag fick svarta utbrott på vita dukar och det var en bra väg in i konsten. Samtidigt tog jag intryck av abstract expressionism och feministisk konst. Jackson Pollock, de Koning, Franz Klein, Dottie Attie, Louise Bourgeoise, Helen Frankenthaler för att nämna några. I Soho visades hur mycket feministisk konst som helst, en sort diskbänksrealism eller gräv där du står filosofi.

På den vägen är det. Jag är här och nu.

Jag utmanas av vad ett par kolstreck kan visa. Min teknik varierar, ibland är det en snabb nästan omedveten impuls som blir en bra teckning. Ibland tar det lång tid då jag arbetar fram och tillbaka lager på lager, gräver efter något sort känslominne tills bilden talar när den är färdig, det kan ske oväntat o plötsligt, det är en sorts magi. Sieme

Representerad: Sörmlands Museum, Malmö Landsting, Helsingborg kommun, Halmstads Kommun, Uppsala Landsting och Statens Konstråd. Utbildning Idun Loven , Stockholm, Art Student League, New York, Vidareutbildning Konsthögskolan, Stockholm.

HIROMI YAMAMOTO WAHLSTEDT  

När Hiromi Yamamoto Wahlstedt kommer till sin ateljé vet hon aldrig vad som kommer att fastna på akvarellpappret. Hon börjar med en färgfläck och bara bygger på, små fläckar blir till större och byter skepnad och färg. När den processen är klar tar hon till pennor som hittar en plats att få till detaljer som påminner om objektets ytor från naturvärden, smältande is, sten i havsbotten, insekter och snäckor. Motiven förvandlas till en egen hemlig trädgård med personliga hemligheter.

I utställningen Secret Garden består av nio nya verk, det är hennes första separata utställning i Stockholm. Här saknas inte fantasi och heller inte associativa inslag.

Hiromi Yamamoto Wahlstedt är född i Hiroshima i Japan. År 2008 blev hon klar med sitt Master från Hiroshima Konsthögskola.

Hiromi Yamamoto Wahlstedt är bosatt och arbetar i Stockholm sedan år 2010.

BIRGITTA BERGGREN

MOTIVVALEN ÄR CENTRERADE RUNT HENNES PERSEPTION AV DEN VÄRLD SOM HON VISTAS I. HON BYGGER UPP SINA MOTIV LAGER PÅ LAGER OCH GER RUM FÖR KONTEMPLATION. EGENTLIGEN ÄR DET ETT SLAGS FILIGRANARBETEN BESTÅENDE AV SMÅ SMÅ OBJEKT, DJUR , MÄNNISKOR SOM TVINNALS SAMMAN. NÄR BERÄTTELSERNA FÅNGAS UPP VÄXER BILDERNA I STYRKA OCH VI HAR SVÅRT ATT LÄMNA DEM.

Ingun Wistedt hämtar inspiration till sina motiv i en värld som är oerhört monumental i sin litenhet.

Vid ett besök på akvariet i Kapstaden i början på 2000- talet fascinerades Ingun av det form- och färgstarka livet i oceanerna utanför Sydafrika. Då föddes tanken på att någon gång arbeta med dessa former och färger. Vid ett förnyat besök på sydafrikanska akvarier så förstärktes fascinationen och insikten av att allt detta är hotat

När Ingun nu ställer ut på Abante för tredje gången så visar hon målningar där hon har förstorat och abstraherat utsnitt av olika livsformer under havsytan. Ljusförhållanden som råder strax under vattenytan är viktiga i hennes tolkningar

Utbildning:Konstfack  1963-1967. Representerad: Statens Konstråd, Vetlanda Museum, Stockholms ,Halmstads, Gotlands, Åmåls, Österåkers Kommun, Stockholms ,Gävleborgs, Västerbottens läns landsting

och inköpt av S.A.K. Hon har erhållit stipendier av Konstnärsnämnden, Stockholms Stad, Svenska Konstnärers Förening och AGM.

ULF LINDELL

Citat ur Lars Noréns En Dramatikers dagbok 20132015

”Jag gick också in på det lilla galleriet Abante och köpte två tavlor av samme konstnär som jag redan har ett verk av som jag tycker mycket om, och inte tröttnar på, tvärtom. Jag finner ständigt nya djup i den, oväntade kulminationer av stilla långsamma uttryck. Den är tung genom sin lätthet. Det är som en gåtfull dikt, fylld av intima objekt som bara skulle kunna existera inom den. I den ena av tavlorna dröjer den en stund innan man ser vad det är för bild som stiger ur den. Antagligen en man vars ansikte döljs av hans ena uppsträckta arms hastiga rörelse, som genom förtvivlan eller desperation. Den andra tavlan är en variation av den med kvinnor i det stora rummet, som jag redan har, men nu är det bara en kvinna som står och ser ut genom ett fönster. Det är det ofullbordade hos dem alla tre som jag tycker om, en sorts hypersensitiv ofullständighet. Om man gjorde något mer med dem skulle de falla sönder. Jag kan inte beskriva det.”

Konstnären Line Bergseth (född i Norge 1965) är utbildad vid Statens Håndtverk og Kunstindustriskole i Oslo, Statens Kunstakademi i Oslo och Høgskolen i Østfold. Hon har haft separatutställningar och deltagit i grupputställningar på gallerier och museer i Norge, Sverige, Danmark, Tyskland, Portugal, Italien och Island. Sedan början av 1990-talet har Line fokuserat på växter i sitt arbete; ett tema med djup förankring i konsthistorien. På utlandsresor till bland annat Madeira, Paris, Martinique och La Gomera samlade hon fröer, blad och annan information om växter, för att omsätta dem i konstverk. Hennes djupa intresse för naturen fick henne att i slutet av 1990-talet flytta från storstaden tillbaka till trakten som hade betytt så mycket för henne när hon växte upp. Det är i sitt hus, en före detta lanthandel på gränsen mellan Sverige och Norge, som hon gör sina oljemålningar och akvareller – och på senare tid även tygtryck – med växttema. Ett av Lines projekt är att odla pelargoner och måla av dem. Pelargonen har ett sådant kreativt och oväntat sätt att växa, menar hon, och är därför alltid lika intressant att måla av. Fotosyntesen, en kemisk process som inte kan ses med ögat, är ett annat projekt som Line har arbetat med i flera år. Hennes fotosyntesmålningar föreställer konstnärens egen fantasi kring hur denna process kan se ut. Line Bergseths verk finns representerade i olika samlingar i Sverige och Norge, bland annat på Moderna Museet i Stockholm och Nasjonalgalleriet i Oslo. Hon har fått flera arbetsstipendier och 1999 fick hon Museum Anna Nordlanders pris. Hon är även utbildad pedagog och håller kurser och workshops i måleri.

KATARINA NORLING

FIA KVISSBERG

FAUNA
13 -21 augusti 2019

Fauna utställningen handlar om förenklade gestalter där fantasin inte har någon gräns, som tex hästmodern som flyger omkring med sitt barn, skyddar hon alla barn? Elefanter på höjden och kvinnogestalten med sitt stora huvud så att hon kan se, höra och tänka i alla världar som finns runt omkring oss. Birgitta Rubin DN skriver ifrån utställningen HUB konstnärshuset 2018" Och Fia Kvissberg vänder på perspektivet i målningen ”Svart amma”, där två ömkliga vita gubbar suger på en imposant, mörkhyad modergudinna.”Skulpturena är alla unika i material brons, glas och keramik. Fia kvissberg är bl.a utbildad på kungliga konsthögskolan Stockholm projektår i glas/skulptur.Utställningar  i Red Brick War House och Iwasaki museum Japan,Uttarayan foundation Indien,Proyecto Ace Argentina, Chile, Mexico och Tyskland.

Jurybedömda utställningar som HUB konstnärshuset, Sörmlandssalongen x flera, Vänernmuseet. Södertälje konsthall, Hunden i konsten, Piteå konsthall, Gällivare konstmuseum, Ängelholms konsthall.

Hon är representerad i de flesta landsting och kommuner i Sverige, Statens konstråd.

LENNART SAMOR

Moving distances

Moving / Rörelse

Rörelse, i tid, i rum och i tanke. Men också i form, yta och färg. Att befinna sig i förändring och samtidigt i trygghet. En yta mot en annan, en form som vrider sig genom en händelse så som rörelser i livet påverkar varandra. 

Distances / Avstånd 

Samtidigt som vi är närmare än någonsin de som befinner sig långt ifrån oss fysiskt, så kan vi samtidigt fjärma oss från de i vår närhet. Genom våra olika kontaktytor kan vi i detalj följa våra vänners vardag på långt avstånd, utan att själva behöva vara en aktiv del i den. På samma gång gör det att vi kan vända oss bort från de som är närmast men socialisera på avstånd. En blick möter en rygg, en hälsning möter en nick och en förtrolig hemlighet lagras i molnet. 

KARINA LIDSTRÖM

I ögonvrån

12 oktober - 24 oktober 2019

På väg söderut ser jag en busskur vid vägen. Den har grön utsida, insidan är gul.
Det var längesedan någon bodde i sommarstugan högt över älven men en kopp kaffe står där och väntar.
Lemurerna i djurparken bara sitter och håller om varandra. De väcker min fantasi.
Segelbåten ligger i hamnen, ett graffitimålat godståg åker långsamt på andra sidan vattnet.
Jag tycker om att sätta ihop vardagliga föremål och mönstrade tyger för att se hur det blir. Tingen för samtal med varandra.
Mönstren är ett slags avtryck från olika tider, hos mig är de lika starka som doftminnen.
Från utsiktspunkten ögonvrån får jag se det oväntade och bortglömda tillsammans med färgen och skärpan.
Det jag fått syn på möts i målningarna, blir till nya händelser och stämningar.
Sara Meidell  Västerbottens-Kuriren skriver i en recension 2016: "Lidström söker med blicken efter platser och ytor där någon passerat och lämnat avtryck och hon finner och förevigar kärleksfullt de borttappade vantarna, barackerna där någon passerat och kanske velat skriva något på väggen för att berätta hur hen har det."

Therese Wigzell

Brokbladig samling

25 januari -12 februari 2020

Thérèse Wigzells måleri har gått igenom många faser genom åren. En sak har dock varit konstant genom alla förvandlingar. Vare sig de varit prunkande eller förstenade, realistiska eller stiliserade har blommor hela tiden varit ett återkommande motiv.

De senaste åren har hon gett sig ut på en resa ut i okända trakter. Under lång tid var blommorna också försvunna; upplösta i abstraktion och mörker. Men som besökaren på den här utställningen förstår – de var egentligen aldrig så långt borta. Ur en ibland nästan kaotisk bakgrund träder de åter fram. Ibland som enstaka fasta punkter i en skimrande odefinierad rymd, ibland som öppningar in i en för botaniker okänd natur.

Nu skulle jag inte vilja påstå att Thérèse Wigzells målningar handlar om blommor. Tvärt om ger de ofta helt andra associationer än de man först förknippar med dessa växternas könsorgan. I det här fallet rör det sig snarare om en känsla tillfälligt klädd i blomdräkt och utplattad i två dimensioner som i ett herbarium: Blommorna lever sitt liv på gränsen mellan det vi kan se och förstå, och det blinda, bortvända mysteriet som utgör grunden för vår tillvaro.

Utbildning: Kungliga Konsthögskolan i fri konst.

5 år , examenår 1999.

Yngve Rådberg

januari 2020

ÅSA SÖDERGREN

Allt utgår från att utforska. Jag vill förstå, jag vill se och jag vill hitta. Men sökandet är oftast ordlöst och baserat på en känsla, snarare än en mening. Att arbeta med collage och måleri på det sätt jag gör kompletterar varandra. Jag växlar mellan det intuitiva och det tekniska, och de båda världarna stångas och befruktar varandra. Kanske ser en utomstående betraktare något annat än jag gör, och det är ju en del av processen och det äventyr som arbetet i ateljén utgör.

Titeln på utställningen får bli ”Searching”

JOHN EYRE

En livslång kärlek till amerikanska bilar och motorcyklar och de olika subkulturerna inom motorhobbyn är inspirationen till mina målningar. Som ung på 1960-talet var jag mest fascinerad av de nya och blanka fordonen, så överdådigt designade med vackra färger och krom och fulla av framtidstro och förhoppningar. De speglade en tidsanda då allt var möjligt och vi levde i den bästa av världar. Men numera är det de utnötta, övergivna och bortglömda bilarna och hojarna som lockar mig. De bär på minnen av stolta ägare som färdats, älskat, njutit och kanske grälat och gråtit i dem. Några rullar fortfarande, patinerade och slitna, andra håller naturen sakta och obevekligt på att ta tillbaka. Den processen skapar nya färger, ytor och mönster som det är en utmaning att återge i en målning. Jag försöker göra kärleksfulla och levande porträtt av dessa ”personligheter”, jag hoppas betraktaren ska se och höra deras berättelser och uppleva poesin i det gamla fordonet. Det är bland annat därför jag valt akvarelltekniken; det finns en skirare och mer flyktig poetisk känsla i en akvarellmålning.

CARINA MOBERG-EYRE / VID VATTEN

”Vi går där, vid olika vatten. I staden, på landet. Vi funderar och lyssnar på ljuden från vågor, fåglar och samtal vid stranden i viken. Stadens sus vid Västerbron och pojkarnas tjatter i trädet i Tanto. Den ensamme vandraren på stranden, tången som sköljts upp av vågorna och grodan som simmar i gölen. Vi ser solen gå ner i havet. Vi är där, vi föds med vatten omkring oss., kanske längtar vi tillbaks till den tryggheten? Och vi lär oss simma igen för att omfamnas av vattnet.”

LARS GÖRAN NILSSON

STECK OCH FLÖDEN

Efter en del desorientering i ungdomen sökte jag mig till konsten.Trevade mig fram och kom så småningom in på Valand i Göteborg.Sedan dess är måleriet en sorts ledsagare.

Min arbetsmetod är ett ständigt sökande och prövande. Förutsättningslöst försöker jag hitta en väg framåt. Den går via avvägningar där varje intag på duken bedöms och godtas eller ratas.Motiven svävar mellan figurativt och abstrakt. För mig är det tydligt att det finnsen gestaltning, en rumslighet som byggs upp av färg och ljus. Jag har över tid intresserat mig för installationskonst där måleriet är ett inslag ien vidare kontext.

Det kan man ta del av i min bok"Osynlig tillbaka" som finns tillgänglig på galleriet.

Lars Göran Nilsson